En av dem svenskaste formerna av friluftsliv är fjällvandring, som bl.a. utövas av vår monark Carl XVI Gustaf. De svenska fjällen erbjuder vandringsleder med varierande svårighetsgrad, från lätta till svåra. Då naturen i de svenska fjällen är kuperad och stenig ställs större krav på vad man har på fötterna än vid vandringar längre söderut i landet, eller vid kusterna. Gummistövlar rekommenderas inte, utan man bör ha kraftiga kängor, som står emot vatten och ger fötterna ordentligt stöd. Efter att ha vandrat en hel dag tycker de flest dock att det är skönt att kunna byta till några andra skor. På sommaren har de flesta fjällvandrare därför även ett par sandaler i packningen. Dessa tar inte heller särskilt stor plats.
Som fjällvandrare kan man välja att följa markerade vandringsleder, eller att vandra med ledning av karta och kompass. Väljer man det senare bör man definitivt inte ge sig ut ensam. Längs lederna finns ofta övernattningsstugor utplacerade med ungefär en dagsmarsch emellan.
Kungsleden
En populär vandringsled i fjällen är Kungsleden i Lappland, som går från Abisko i norr till Hemavan i söder. Svenska turistföreningen påbörjade arbetet med att anlägga leden vid förra sekelskiftet, och 1907 kunde den första etappen, mellan Abisko och Kvikkjokk, invigas. Namnet Kungsleden fick vandringsleden 1928, och sedan 1977 ingår den i det statliga ledsystemet i fjällen. Leden är idag 425 km lång.
Nordkalottleden
En annan led, som ställer lite högre krav på vandrarna, är Nordkalottleden, som börjar och slutar i Kvikkjokk. Leden sträcker sig sammanlagt 80 mil genom Norge, Sverige och Finland, och passerar gränserna mellan de tre länderna tio gånger. Under sommaren kan delar av leden stå under vatten, och som vandrare tvingas man då avvika från ledens sträckning. Att ha med sig en karta rekommenderas därför även för de som tänkt följa leden. Eftersom den är något mer krävande än många andra leder kan man som vandrare gå flera dagar på leden utan att råka på någon annan.